pureroulette

Idag har jag gjort ngt som för mig, är ett stort steg. Enda sedan december förra året, när jag fortf gick min utbildning , kände jag att frisör kanske inte var rätt för mig. jag mådde SÅ dåligt av att plugga det att jag inte viste vad jag skulle göra. men sen vände det. Jag blev skit glad o lycklig av att hålla på med det. Men sen har det varit en berg och dal-bana. När det var dags att börja på salongen ville jag inte riktigt. Jag kände att det skulle bli helvetesjobbigt o jag brann inte för det. sedan mitten av september har jag mer eller mindre tyckte det varit jobbigt att gå till jobb. Visst så har det funnits många ljuspunkter och jag har tyckt det varit skitkul. men mestadels ( mkt pga Ingrid ) har jag pinats inför nästa jobbdag. och jaa.. ni har ju läst mkt om det här så ni vet..
men idag tog jag tag i det hela och sa till henne att vi måste ha ett möte när vi har tid. men då sa jag allt ist idag för vi kom ju in på det. jag förklarade att jag inte viste om jag ville vara frisör. jag sa att jag inte trivdes här, och att jag inte vill ge upp än. men att jag måste inse att det är bättre att "ge upp" innan jag förlorar mig själv, genom att bli deppig för att jag vägrar att "ge upp" . mitt välmående är viktigare än ngt jobb i världen. jag sa att jag vill jobba med människor, men inte på det sättet som jag gör på salongen. jag vill göra ngt som jag känner är viktigare för mig.
Hennes reaktion chockade mig. Hon var helt lugn och sa ; ja men jag har kännt det på mig och om man inte brinner för det ska man inte jobba med det. vi diskuterade det lite och det kändes nog som en lättnad för oss båda. för det har väl varit en börda för henne att ha mig där med när jag inte ger allt jag har.
hon har en tjej som alternativt ska börja där, antingen som 3e person i salongen eller så tar hon min plats. Jag sa till ingrid att jag rättar mig efter henne och om hon vill att den tjejen börjar nu så rättar jag mig efter det.
Hon ska tänka i helgen sa hon.. så nästa vecka får jag väl reda på vad som händer. men det känns så sköööönt. ingen press. Plötsligt ligger världen för mina fötter igen. jag kan göra VAD JAG VILL! jag kan resa, jag kan flytta, jag kan plugga, jag kan måla, skriva, jobba, drömma.. ja vad jag vill. och det känns underbart. 
 
jag funderade lite igår vad jag hade velat jobba med, och plugga . för det måste jag väl göra till att börja med. vård kanske. inte för att jag gillar blod o skit , men jag har ju jobbat inom vården länge o jag trivs bra. eller socionom, eller hur fan d stavas. inom det finns jobb som jag hade trivts jättebra med. men jag ska nog kontatka en studieväggledare som får hjälpa mig med vilken väg jag ska ta, när jag försklarat vad det är jag vill göra med mitt liv. förhoppningsvis så kommer jag dit jag vill vara snart..
eller så vinner jag en miljard på lotto o bara jäser :)

nu ska det packas lite inför imorron :) då bär det av till min älskling..

ha en bra helg alla ! och kom ihåg, var sann mot dig själv. För i slutendan har vi bara oss själva att lita på. det är dig själv du måste leva med resten av livet, och jag vill inte se tillbaka i backspegeln när jag är 80år o säga " fyfan vad feg jag var, som inte vågade göra som jag själv ville, utan gjorde som andra ville, för att det var lättare " GLÖM DET !

Idag har jag gjort ett obetydligt steg för mänskligheten, men ett STORT steg för mig själv !