två steg fram, och tre tillbaka..
Går bara runt i cirklar. Jag är helt säker på vad jag vill och känner. Fåglarna sjunger & solen skiner. plötsligt ligger jag på rygg i en vattenpöl som jag halkat i, regnat öser. Jag har inte märkt det. Dimman rullar in och allt jag precis såg så klart har försvunnit bort. Det finns fortfarande där framför mig, men jag kan inte längre se det.Jag börjar undra vilken väg jag går på, jag kan inte se den. Det skrämmer mig, men samtidigt omfamnar dimman mig som ett varmt täcke och jag låter den gömma mig. Men när jag börjar tillåta mig själv att tänka, förstår jag att jag inte vill bli gömd. Jag vill stå i ljuset och skina som en sol, ta bort skuggorna som skymmer din sikt. Men jag försökt att tänka bort det på alla sätt, men jag är förblindad av dimman. Men snart kommer en vår igen, och strömmen går igång igen. <3
