Oväntade svårigheter
Igår gick jag till jobbet , förväntade mig att se alla pigga o glada , bara det att en av damerna låg för döden. Kl 17.00 kom hennes anhöriga ut till mig och bad mig hjälpa dom bekräfta att hon inte hade någon puls . Jag blev lite ställd men sen fick man bara göra sitt allra bästa för att familjen skulle känna sig bra under omstädnigheterna och att damen skulle få det fint runt sig .
Denna damen har jag tänkt på massa under resan till Thailand , hon var så lycklig för min skull och hon sa att hon verkligen såg fram emot att se bilderna . Jag hade inte ens en chans att ge henne presenten jag köpte , en fin blå solfjäder (hennes favvofärg) .
Så kvällen igår var verkligen märklig . Och det kommer kännas tomt idag när man ska till jobb.
Men tyvärr är det sånt man "vänjer " sig vid. Sedan jag började jobba där har minst 35 st gått bort . Känns konstigt, men det är ju deras sista anhallt innan evigheten. Bara att man får vara en del av deras liv är en helt magisk känsla . Dom som inte jobbat inom vården kommer aldrig förstå.
Så vila i frid <3
Ja, det är alltid tråkigt när någon dör. Vilket hus var det i? Jag får ju lite uppdateringar av Monika ibland eftersom vi bor grannar. Visst är det konstigt att man vänjer sig, men det gör man och man måste göra det för att det är ens jobb. kramar
