pureroulette

Sitter o tänker på mina drömmar o mål. Dom har ändrats fruktasvärt mkt senaste året, både på gott och ont. En person sa en gång till mig  "du drömmer för stort, du blir bara besviken". Detta drog ner mig på jorden. Men nu har jag insett att det inte är "jag" , men båda fötterna på jorden. För att kunna vara mig själv måste jag tillåtas att drömma stort och galet. Blir inte mina drömmar verklihet för dig att se, har du inte funnits kvar i mitt liv tillräckligt länge. För jag vet att alla mina drömmar kommer slå in. Det ska jag se till!

Just nu är mitt mål att ta över salongen i Limhamn till hösten. Eller ja, jag vet inte om det är mitt mål egentligen för jag bävar för det varje dag. Egentligen känner jag mig mer "tvingad" att göra det nu när jag har sagt att jag ska , och har lagt pengar på utbildningen. Hur skulle det se ut om jag inte jobbar som frisör nu när jag utbildar mig till det? Misslyckat? Kanske.. Men jag ser det som en rolig och dyr erfarenhet. Jag vet att det inte är min slutdestination. Tåget går vidare mot nya soluppgångar.

Jag pratade med en arbetskamrat i helgen om drömmar. Vi började prata om Gud ( hon är mkt religiös ) och påsken och kom in på Israel. Då kom jag att tänka på att jag nästan glömt min dröm och mina planer om att åka till Israel och jobba på en Kibbutz & lära mig hebreiska, uppleva kulturen där "allt bröjade". där livet står på spel varje dag, där varje ny dag kan för optimister ses som en gåva. "Varför gjorde jag aldrig det?"- ska jag aldrig tänka på min ålders höst, för jag ska ha gjort det! Om du inte vill följa med mig, ska det inte stoppa mina drömmar!