Forever Loved <3

Ushhh idag mår man som man förtjänar. jag är inte människa än och det lär nog dröja innan jag blir det. Fyfan vad man gör mot sin kropp :O utsätter den för massa skit hela tiden, Nej nu blir det en vit månad & jag ska hålla det! INGEN mer sprit på 4 veckor ! Ronja & jag har redan planerat in en "the secret-kväll" på fredag :) sen blir det jobb lördag söndag! Skönt!
Igår blev det GALET minst sagt! Det började superbra hemma hos sara i hennes nya lya, SUPERFIN liten lägenhet. Sara & Markus hade kommit på massa lekar & en gick ut på att alla fick en lapp med ett uppdrag som man skulle göra under kvällen. Den som inte gjorde det skulle få ett superstraff & dom som gjorde det bäst skulle få pris. På min lapp stog det att jag skulle slicka på mitt glas 10 ggr när jag pratade med folk, och lossas som inget. jag gick in för det & folk undrade nog lite haha men shit samma! Jag fick ett pris iaf :D Stackars sara hennes soffa blev kvaddad, hatthyllan & ringklockan. Suuuper trevliga människor, det blev Rent, yellowcard & ölbong. INTE bra! Slutade med att jag & ronja somnade i saras säng. Jag vaknade & var tvugen att ta mig hem för jag mådde inte så bra haha ! TACK för en suuuperkväll :D ;) Sara & ronja spenderade kvällen med att försöka få mig att gå på dubbeldejt med dom & en sötis. Vi får se :);)

Idag har jag kollat massa på MADE på MTV! Underhållande program, Me like ! Och så har jag kollar på "Himlen kan vänta" SUPER bra program. Det är som en miniserie om 5 personer som är mitt i livet men har fått dödliga sjukdommar! Helt otroligt hur en människa kan vara så stark och hur mkt viljan spelar roll. Bara man har viljan så kan man flytta berg.
Fick mig att tänka tillbaka på min pappa. Vissa dagar är det sjukt jobbigt. Jag undrar hur min relation till honom hade varit, vad han hade sagt till mig i vissa situationer. Hur mitt liv hade varit med en pappa i bilden. Hela grejen med min pappas bortgång gick så fruktansvärt snabbt. Bara tre veckor efter att jag fick reda på sjukdommen gick han bort. TRE veckor. Det gör mig förbannad när jag tänker på det, hur fan ska man hinna något på tre veckor. Jag viste inte ens om att det var så kritiskt. Jag tänkte hela tiden att ; folk besegrar ju canser varje dag, det kommer han med att göra. Jag såg inte sjukdommen som så allvarlig, kanske beror på att jag bara var 12 och inte riktigt förstod allvaret. Och dom lät mig aldrig se hur allvarligt det var för att skydda mig. Men jag fick höra att han hade några år kvar att leva, alltså massa tid att vara med honom. Sen står man där en dag & ser alla misstag man gjorde. Tiden som man kunde utnyttjat bättre. Jag blir sur & ledsen när jag tänker på vissa saker som jag aldrig kan göra ogjorda! En vecka innan min pappa gick bort åkte han ner till kroatien med min morbror för att "hälsa på" farmor och min bror. Han visste väl att det var kort om tid. Min morbror ringde varje dag & uppdaterade mamma om hans tillstånd. När dom var påväg tillbaka sa min morbror att han inte hade sett min pappa så "frisk" på flera år. han hade fått tillbaka färgen i ansiktet & han var mkt gladare och hostade inte så mkt. Min morbor har berättat att hela resan tillbaka lyssnade pappa på en och samma låt. "Jedan dan zivota" ( En dag i livet ). Låten handlar om att "han" önskar sig bara en enda dag till i livet. för att vara med dom han älskar. Att han passerar genom livet som i en dröm. En rad som fastat är "bara en dag i livet, ge mig ett glas till, för imorgon är jag inte med er, för imorgon kommer jag dö. Mitt liv var kort och jag passerar som i en dröm. Därför önskar jag bara att jag får leva en dag till" . Detta spelas i mitt huvud om och om igen. kvällen då min pappa kom hem från kroatien var han hemma hos mamma, jag skulle sova hos Palle. Jag pratade med min pappa i telefon och precis innan vi la på sa jag "jag älskar dig " men ha  hade redan hunnit lägga på. Klumpen i min mage just då kan jag inte förklara. Jag kan inte minnas att jag sa till min pappa att jag älskade honom, men just då var det jätte viktigt för mig att säga det. Dum som jag var ringde jag inte upp och sa det utan lät det vara. HATAR det beslutet! Dagen efter när min pappa hade gått bort berättade mamma att han antagligen visste om det för han hade suttit och pratat om hela livet med min mamma och sagt att han var stolt över mig m,m. Fan alltså , jag fick inte min tid med honom . Då hade jag inte träffat honom på 2 veckor iom hans resa. Jag kan inte minnas vad vi gjorde sista gången jag träffade honom eller vårt sista samtal. Ju mer tiden går , destu mer glömmer jag. Jag är rädd att en dag kommer jag inte minnas hans röst när han sa" Hej gummis" eller hur han sjöng när han bakade pannkakor till frukost utan recept, utan man , som han sa "Tager vad man haver". Hur det var att åka till jaktstugan med honom eller på alla våra fisketrippar. Eller när vi spelade bingo lotto, eller hur han alltid följde med mig på ridningen fast jag nästan alltid var för rädd för att rida så det slutade oftast med att vi bara stog och kollade på när resten av min grupp red. Kan inte komma ihåg en enda gång då jag & min pappa bråkade eller tjaffsade.  Forever loved! <3




Hmm.. inte meningen att alla ska läsa detta men jag behövde verkligen skriva av mig! Pratar inte om det med någon så ibland måste man ventilera sig !

Kommentarer
Postat av: Sandra

<3

2010-02-07 @ 18:38:06
URL: http://exxon.bloggproffs.se
Postat av: felicia

älskar den fina tatueringen.

2010-02-07 @ 19:49:06
URL: http://feliciabrinck.blogg.se/
Postat av: malle

<3

2010-02-09 @ 00:23:28
Postat av: Emma

Finns här alltid om du behöver prata!!

2010-09-14 @ 16:17:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback